Sista delen av juni bjöd på perfekt väder för höskörd; sol och värme och inget regn i sikte. De åkrar som vi behövde skörda är på cirka fem hektar. Som de hobbybönder vi är, med våra delvis ålderstigna maskiner, så är höskördandet en rätt energikrävande aktivitet varje år.

     I år är det 7:e eller 8:e året som vi tar eget hö, och vi utvecklar vår teknik och blir bättre och bättre. Vi har dessutom inte behövt göra några höhässjor, så som vi gjort ett par år när vädret varit ostadigare. I år har vi också fått hjälp av döttrar och en bekant, vilket varit guld värt. Nu ligger alla balar skyddade under tak och våra hästar har mat för ett år till! 

     Idag flyttade en ny häst in hos oss! En vän till vår dotter behövde en stallplats, och då vi hade en box ledig, så fungerade det bra. Nu hoppas vi att hästarna ska trivas med varandra.

     Det är skönt att ha höskörden fixad. Man blir rätt mör av att lyfta balar i värmen. Nu kan jag ägna mig åt lite andra skördar, som mina grönsaksodlingar t ex. Värmen i juni gjorde underverk. Första gurkan växte till sig, tomater, spenat och sallad sköt fart och jordgubbarna mognade. Jag inser att vi redan är självförsörjande på grönkål! Oj vad den växer!

     Ungdomsgänget, som vi kallar de sju småhönsen, springer ute sent på kvällarna, för att vara höns, och unghönorna har börjat lägga sina första små ägg. Det har hunnit hända mycket på deras tre första månader. Ibland behöver de dock siesta...

     De första gula kantarellerna har börjat komma. Än är det lite tidigt, så jag har bara plockat de allra längst komna. Några har förgyllt en omelett, andra ska få bli ingrediens på varma mackor.